Angkor Wrack - Puma Punkur LP (Mastermind Records)Angkor Wreck från Köpenhamn har ockuperat min vinylsvarv sedan hedersknyffeln Mads Stobberud var godhjärtad nog att skicka plattan till mig för några veckor sedan. Utan tvekan en av de bästa skivorna jag hört hittills i år och jag behövde inte ens betala för den. Ibland så lönar det sig att vara fanzineredaktör! Vi snackar riktigt stygg synthpunk med metalliska undertoner, plattan släpar sig fram likt ett urspårat tåg hämtat från John Carpenters jävligaste stunder, dystopisk grismusik, varken mer eller mindre. Läste nånstans att LP:n låter som Midnight Slays The Spits EP:n fast omvända roller och det ligger helt klart nånting i det påståendet. Det här är en platta jag tror både punkrockare, synthfrillor och metalhövven kan uppskatta. Min danska är högst bristfällig men jag kan förnimma att texterna på det pölsebräkande modersmålet avhandlar ämnen som blodiga ansikten, benstycken av metall och fyllon som pissar på gardiner, vilket ju låter som en fest man inte vill missa. Den skivköpande allmänheten vet aldrig riktigt vad som kan förväntas när man lägger nålen på en Mastermind Records-platta men i detta fallet snackar vi om en bona fide fullträff!
MG
Var inget större fan av Folded Shirt LP:n som blev råhajpad av diverse amerikanska viktigpettrar vilka beskrev bandet med tomma ledord som "mongoloid" och "retarded" (har iofs undertecknad gjort minst tusen gånger i andra sammanhang men som vanligt dömer jag ändå). Avhandlad platta är lyckligtvis betydligt bättre, ett inferno av dumdryga förolämpningar, studsande synthslingor och exemplariskt Onkel Kånkel-distade gitarrer inspelad live på radiostationen WSCB i Cleveland. Folded Shirt är ett gäng nedrökta knasbollar med smått legendariske mongopunkarn Anus The Veteran i spetsen, känd från bl a The Grabbies och Out With a Bang, flankerad av diverse andra profiler från Clevelands punk & hc-scen. Förvänta er emellertid varken ostämd trashpunk eller nihilistisk hardcore. FS har musikaliskt mer gemensamt med redan nämnda könsrocklegend samt svårdefinierade weirdos som tex The Residents och Nervous Gender. Snackar nu mer om själva inställningen till musicerandet snarare än hur det de facto låter om vansinnet. Tryckt i barnsligt låga upplagan av 50 exemplar men det finns ett ex på Discogs för överkomliga 700 dolares så det är bara att plundra spargrisen om ni vill få möjlighet att ta en bild av plattan och lägga upp på internet.
MG
Hahn Kult - Jydsk Mudder LP (Mastermind Records)Till skillnad från sina större syskon till nord-nordöst, har Danmark aldrig direkt utmärkt sig på hårdrocksfronten. Mercyful Fate i all ära - massiv ära - men, som Fenriz hypotetiserar i en Vice-producerad "black metal for dummies"-dokumentär: Danmark hade aldrig ett eget sound. De har aldrig fått till någon riktig scen, i synnerhet inte vad det gäller svartmetall. Därför är det alltid en viss spänning att höra ett nytt band från väster om sundet, eftersom förväntningarna är i princip obefintliga.
Hahn Kult rör sig på denna debutvinyl i ett slamrigt träsk av svårgenomträngligt och trivsamt slarvigt framfört mörker. Framsidan av plattan rör sig mellan förvånansvärt svängig, nedrökt sludge till någon slags balansgång mellan skev långsam svartmetall och noiserock - den rumsligt öppna ljudbilden och dissonanta, fragmenterade riff ger helheten en kuslig och väl njutbar, lite sjuklig atmosfär. Gitarrljudet är dränkt i dämpat eko och hela produktionen genomsyras av en känsla av unken, dunkel och fuktig källarhåla. Så som som sig bör. På baksidan av skivan har de fått upp tempot lite mer, åtminstone trummisen som slamrar på så gott han kan (och det är gott nog!), och gör så mer skäl för en eventuell svartmetall-etikettering: det kommer till och med en dov körsynth framåt slutet.
I helhet en egensinning och dunkel fullängsdebut, grisig och stormig, om än lite bortkollrad bland sina egna riff. Vid sidan av band som Mold och Solbrud visar Hahn kult att det finns stor potential bland de hårdare kvarteren i Århus och annorstädes.
AJ
Shiggajon - Dansen LP (Mastermind Records)Dansk improvisation/free folk. Kan det vara något för den inte längre så värst unge Herr Gillingsmark? Innan jag försöker besvara frågan är det på sin plats att informera om faktumet att undertecknad har få referensramar. Förutom några svenska 70-talsakter och en handfull livegigs med band vars namn jag glömt är genren ett blankt ark vilket är ovant men samtidigt skönt då mina punk och garagerock-skadade öron allena blir oerfarna domare. Förvänta er därför inget långrandigt referens-VM.
"Dansen" består av två långa spår på vardera sidor av plattan. A-sidans "Om morgonen" är en tämligen spattig historia centrerad kring saxofon och ett rullande trumkomp. Det här låter på pricken så som mina fördomar säger att improviserad musik ska ljuda men jag uppskattar samtidigt det jag hör. Ett jävla ös helt enkelt. Nog om första spåret. Andra sidans passande döpta "Om aftonen" är betydligt mer malande och monoton i sin ljudbild och påminner stundtals om Pärson Sound och International Harvester. Om saxofon var det dominerande instrumentet på första sidan är det violin som genomsyrar här. "Dansen" är ingen platta jag kommer lyssna på varje dag men den är samtidigt tillräckligt intressant för att ha gjort ett avtryck. Misstänker även att det är i ett livesammanhang som Shiggajon glänser på allvar.
MG
Docent Död - USA 7” (Slyngel Records) Dags för Joppe Pihlgren pre Packat och Klart! Docent Död har alltid varit lite småäckliga (hennes bröst va sköna osv). Därför har de heller aldrig varit pnak – de har bara varit äckliga och aldrig varit EKKLIGA på riktigt.
USA på A-sidan är dock pnak på riktigt – en s.k. rökare. Bra text också med spirit of 77’ (lite eeekklig + litet ordförråd). Det finns inte mycket i övrigt att önska av låten. Den ligger i linje med Attenflats bra låtar (pre tatuerade tårar). Modern klassiker. 100 % pnak! Bra låt, bra ljud. Allt är bra.
På B-sidan slutar ekkelpnak-festen. Den innehåller ”Sticker ner” som man hoppas ska handla om snutfrossa och att kniva nån sne jävel som glott på ens skeva pojkfitta, men icke! Äcklig reggae spelad av vitingar (the man) med ”tuffa gitarrer” som alibi. De tuffa gitarrerna kan inte ens imponera på en präst med hästsvans.
Köp av Ken Rock för A-sidans skull. B-sidan kan du repa sönder med din syrras P-stav. Troligen är den pressad i ca tolv ex så snabba på om du ska vända plattor på djangleklubb framför dina tre äckliga vänner.
FD
The Fits - Bored of Education 7” (1977 Records)2013 släpps denna skiva från 1979 på 1977. The Fits kom från Toronto och vill ni veta mer har de en överinformativ hemsida på väven. A-sidan innehåller inte Bored of Education utan låten Just Lust. Ordet ”lust” är en klar varningssignal oavsett språk, det är äckligt Richard Hobertskt och påverkar kvaliteten av omgivande konst. Låten är ingen Teenage Lust (på vippen att förstöra i övrigt bra och perfekt producerad skiva) eller Lust for Life (tilltalar bara engelsmän och göteborgare). Det är en i sammanhanget halvdan låt av typiskt KBD-snitt som skalman skulle kasta sig över om de sjöng något om swastikor eller att slå tjejer ($1000000 på Ebay / tyska skalmän drar i struten).
Bored of Education är en bra pnaklåt i en stil som påminner om KBD blandat med Fear. Bläddret och trumspelet är inte lika über som hos Derf Scratch och Spit Stix men The Fits egna Terry Webber och Claude Kent har ett liknande bra groove. Claude ersätter förresten Dave Rage i bandets tredje och fjärde line-up. Låt er inte luras av The 4-Skinsmånga medlemsbyten: full intensitet och textrader som “Plastic diplomas lead to factories / I am bored of education / And I just wanna be free!”, gör att låten är en hit fast att den egentligen inte är så unik, det är extra allt och extra bra.
Sailing to Hell visar upp bandets mer melodiska sida och sången påminner i sina bättre stunder lite om Penetrators och The Normals. Rytmsektionen briljerar även i denna bit. Om skivan är slut hos 1977 kommer den att återsläppas på Ugly Pop också, så kolla där eller hos din pnakdistro
FD
