måndag 28 januari 2013

Ytterligare en tjuvtitt inför LB #4

Coloured Balls - Ball Power LP (Sing Sing Records)
Mytomspunnen LP som jag nu får ynnesten att ta del av för första gången via Sing Sing Records mycket välgjorda återpress. Coloured Balls härstammade från Australien och 1973 släpptes deras debut-LP, vilken numera räknas som en prepunk-klassiker. Jag anser den iofs inte vara prepunk över huvud taget men mer om det senare. Enkelt beskrivet låter bandet som en blandning av Slade och Pink Fairies hårdaste ögonblick. Inte alls oävet, det finns ett gäng riktig bra låtar på plattan och gruppens frontfigur Lobby Loyde var en grym sångare och fruktad gitarrist. Bland favoriterna märks inledande "Flash" som är uppe och nosar vid Slades finaste stunder, avslutande "That's What Mamma Said" med dess nådlösa riff och återkommande theremin samt bandets "hit", nästan plågsamt intensiva "Human Being" där Loyde verkligen visar att han hade röstresurser utöver det vanliga. Stundtals är dock plattan på tok för seg och bluesdoftande för min smak, det måste rocka och rulla helt enkelt, blir mest irriterad av långa jam.
Nu till min kritik angående plattans status som pre eller protopunk. Ska vi ge oss på en definition av hur prepunkband ska låta kräver jag sådana som ville bryta ned det tidiga 70-talets konventioner och regler kring vad rock'n'roll innebar. Genuina weirdos och outsiders som Electric Eels, Debris och Simply Saucer, band som existerade vid sidan av sin samtid och spelade rå rock'n'roll på ett sätt ingen tidigare nuddat vid. Coloured Balls var på intet sätt banbrytande utan snarare ganska typiska för sin tid. De lirade hård bluesrock som var jäkligt tuff och "punkig" men de spelade samtidigt efter reglerna. Ska dock poängteras att detta är min personliga åsikt, vad som egentligen är pre eller protopunk är en högst subjektiv tolkning som rymmer allt ifrån Sweet till NEU! och Albert Ayler.
Åter till plattan, även om jag något besviken på den som helhet är det fortfarande en rock'n'roll-rökare av rang. Coloured Balls beredde med sin uppkäftiga attityd och sitt aggressiva sound väg för The Saints, Radio Birdman och resten av de punkhjältarna från down under. En gärning så god som någon och nu har Sing Sing gett omvärlden möjlighet att komma över plattan för en högst beskedlig summa.
MG


fredag 25 januari 2013

Blood Noize

Bästa nya punkrocken jag hört på ett bra tag. Blood Noize är ett gäng tonåringar från en liten håla i Ohio som spelar totalt retarderad punk/hc. Den här typen av "mongopunk" känns ofta väldigt tillgjord men i Blood Noize fall får jag inga sådana vibbar alls. Vi snackar om ett gäng äkta outsiders som gör så gott dom kan. PUNK!

fredag 18 januari 2013

Cheater Slicks - Reality is a Grape LP (Colombus Discount Records)

Cheater Slicks -  Reality is a Grape LP (Colombus Discount Records)
Herrejävlar! Cheater Slicks släpper sin kanske hittills bästa skiva efter 25 på banan, något som vanligtvis måste betraktas som fullständigt orimligt. Men Cheater Slicks är långt ifrån något vanligt band. Dana Hatch samt bröderna Tom och Dave Shannon har med sitt råa, barskrapade ljudlandskap, långt bortom tidens tempo, trender och hajp, skapat sig ett eget musikaliskt universum där de bara tål att jämföras med sig själva, gruppen håller en klass de allra flesta samtida band bara kan drömma om. "Reality is a Grape" är den numera Colombusbaserade trions tolfte eller trettonde fullängdare beroende på hur man räknar och är sensationellt stark. De två inledande spåren, titellåten och "Psychic Tool" är den svettigaste inledning jag hört sedan, tja, jag vet i fan men maken till nerv och rått sound växer inte på träd i dagens garagerock-sfär som primärt är befolkat av morsgrisar utan vare sig attityd, sexualdrift eller låtskrivartalang. Makalösa "Hold On To Your Soul" vilken soundmässigt kan jämföras med det Nya Zeeländska 80-talets stökigare stunder och ljuvligt atonala balladen "Jesus Christ" avslutar sida ett med bravur.
Cheater Slicks är ett band som förstår hur man tar sig an covers, man stöper om dem i sin egen form istället för att fåraktigt härma ton för ton. B-sidan första spår är en brötig tolkning av Butch Phillips fantastiska "12 Past High" och kan utan tvekan mäta sig med originalet. Som helhet är sida två något svagare än första men spår som nerviga "Current Reflections" och psychballaden "Apocalypse" cementerar gruppens status som vår tids absolut bästa rock'n'rollband. Det här är förra årets tveklöst starkaste fullängdare och att inte fler upptäckt Cheater Slicks, och då snackar jag om folk vilka säger sig gilla garage och marginell rock i största allmänhet, är en skam utan dess like.
MG


onsdag 2 januari 2013

Facit 2012

Utan inbördes ranking


Cheater Slicks - Reality is a Grape LP
Gammal är äldst. Cheater Slicks släpper efter 25 år på banan sin kanske hittills bästa skiva. Rå, oförfalskad och barskrapad rock'n'roll som existerar i ett helt eget universum, långt bortom tidens tempo, trender och hajp.

D-Clone - Creation and Destroy LP
Hardcore dragen till sin absoluta spets på förra årets absolut råaste skiva. Dryga 20 minuter total slakt. Fick plocka upp mig själv från golvet både en och två gånger. 


The Lamps - Under The Water Under The Ground LP
Monty Buckles skötebarn The Lamps slungar över oss sin hittils bästa platta. Primitivt riffande som gång på gång på gång hittar det där nästan äckliga atonala svänget.


Bäddat För Trubbel - Värdighet LP
Svåra andra LP:n. Inte lika bra som debuten men BFT bevisar en andra gång att rimlig rock inte är en utdöd konstform. Kött, potatis och en rejäl dos vemod till efterrätt.


Crash Normal - Your Body Got a Land LP
Fransk minimalism som både är skör och vacker liksom obehaglig och kantig. Musik som konstant är på snudden till kollaps men likväl håller de skamfilade sömmarna samman. 


Nitad - Rastlös och Vild LP

Ful och äcklig hardcore av fula och äckliga män. Nog sagt.

PWMNTSW - Glabella Astrala CD

Sveriges kanske mest förbisedda band smyger under fjolårets sista självande sekunder 45 minuter av total briljans i min hand. Väl valda nedslag i det tyska 70-talet som aldrig nånsin känns kitschigt eller "retro"


Tyvek - On Triple Beams LP
Den rastlösa energin är intakt på Tyveks tredje LP. Det perfekta soundtracket till ett kalsonggrepp framfört av Detroits absolut coolaste nördar.



RAS - "Gul" LP

Fullast och drygast på förfesten.



RAS - "Blå" LP

Fullast och drygast på efterfesten.