onsdag 19 december 2012
Jag fick ett mail från Kina.........
........och det var inte från nån snäll bank som ville hjälpa mig att placera pengar. Istället var det punkbandet The Instigation som undrade att jag kunde skriva några ord om dom. Klart som snus jag ställer upp då grabbarna lirar frän hardcore i den gamla amerikanska skolan via HFOS och Dean Dirge. En debut-sjua finns tillgänglig från prick nu men lär ta slut tämligen fort då den endast är pressad i 200 exemplar. Kontakta theinstigation@gmail.com för info om hur man beställer den. Deras bandcamp hittar ni här The Instigation bandcamp
torsdag 13 december 2012
Levande Begravd #3 ute nu!!!
Medverkande: Robert Vallmark, Dan Hedlund, Malin Magnusson, Måns P Månsson, Andreas Johansson, Martin Nilsson, Björn Westerlund, Tony Gunnarsson, Simon Ferner, Elinor Fröjd, Lars S Nilsson och Oscar Nordblom. 20 kr plus 12 i porto.
Maila levandebegravd1@gmail.com för info om hur ni beställer. Kommer finnas tillgänglig på Push My Buttons i Sthlm, Dirty Records i Gbg och Art or Arse? distro
Mvh/Marko Gillingsmark
måndag 24 september 2012
Omdömen.
LUKINZINE
Om det första numret av Levande Begravd var bra, så har det ändå inget att komma med i jämförelse med uppföljaren. Egentligen är det inte innehållet som gör att Levande Begravd sticker ut från andra fanzines i landet, utan det är helt enkelt Markos sätt att uttrycka sig. Läser man bara texterna, som vandrar någonstans i gränslandskapet mellan dryghet och ironi utan att vara något av det, så får man upp en bild av en person med en glödande penna och ett gravt attitydproblem. Saken är dock den, att om man känner Marko så är det inte alls en sådan person det handlar om, och det är antagligen just därför läsningen i slutändan blir en smått fantastisk upplevelse.
Bäst den här gången är utan någon större tvekan skriverierna om de affärer som säljer begagnad vinyl i Göteborg. Marko har gått runt och gottat sig bland alla dessa skivbackar och unkna lukter för att sedan antingen arkebusera eller hylla dem. Den som någonsin varit i Göteborg och strosat omkring bland skivbackar vet att det fortfarande är staden där du kan hitta en originalpress utan att behöva betala en månadshyra för den. Att du däremot får sålla dig igenom en helvetes massa skitskivor för att hitta dit, det är en helt annan sak som vi inte behöver gå in på här och nu. Även Tyred Eyes turnédagbok är mycket läsvärd, och får alla dem som har längtat efter att få vara ett turnerande band att omvärdera den tanken lite. Som alltid finns det även ett gäng recensioner och pubertala serier med i fanzinet, och det enda som är riktigt segt för alla er som läser den här texten är att jag tror att Levande Begravd #2 i skrivande stund är helt slutsåld. Maila dock till levandebegravd1@gmail.com och kolla läget innan du helt går ner dig i en sorgeperiod utan dess like. 20kr, 38 sidor, massor av text och inget överflöd. Med andra ord, som hittat!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Två fanzines ramlade ner i det
Sjögrenska residenset nyligen. Debuten av Levande Begravd, och 7:an av
More Noize. Då det är köptvång på alla fanzines så väljer jag bara att
skriva lite kort om varje.
Om jag
börjar med Levande Begravd så avhandlar det mest band jag inte är så
värst inne på, både vad gäller intervjuer och recensioner. Rör sig lite i
samma regioner som No Rule om någon minns det? Men det gör inte så
mycket då det är bra frågor, plus att jag gillar den lite kaxiga
attityden i Markos sätt att skriva. Tony (More Noize) har även skrivit
en smärre avhandling om Crude SS och Svart Framtid återsläppen på
Voltage Records, och för mig är det zinets största behållning. Om jag
måste gnälla på nåt så får det bli serierna som känns lite utfyllnad.
Men på det stora hela ett schysst fanzine som jag ser fram emot att
följa. Det kan vara så att det är slutsålt, men maila Marko på levandebegravd1@gmail.com och tvinga han att trycka fler.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
FALAFELMONGO
Det finns vissa människor som direkt garanterar viss kvalitet. Till exempel genom vad dom tidigare gjort eller deras generellt ypperliga smak. Marko Gillingsmark, sammanställaren av detta fanzine, har utan tvekan minst det senaste (inte minst genom alla grymma spelningar han styr upp i Göteborg). Tar liksom för givet att titeln är från den klassiska Liket Lever-låten.
Innehåller intervjuer med Black Bug och KenRock, recensioner, live-rapporter, ett par serier och så. Med andra ord klassiskt upplägg. Ärligt, smutsigt, rakt, korkat och djävligt bra.Förutom Marko så medverkar bland annat Matthias (Release the Bats, Källarbarnen, etc.), Hannes Norrvide (Lust For Youth, Katarsis, Viking Jews, etc.) och Tony Gunnarsson (Maximumrocknroll, More Noise Zine).
Se nu till att skaffa det här fanzinet. Första upplagan rykte fort som Satan men det är en andra, och jag gissar att det även blir sista, press på gång. Blaskan blir din för en selma och 2 kuvert-klibbor. Missa inte!
Men häfta för fan i mittuppslaget nästa gång ditt djävla miffo.
Fördämning Fanzine #1
Min gode vän Matthias Andersson (RTB Records, Heinz Hopf, Källarbarnen mm) har knåpat ihop ett synnerligen läsvärt zine. Blaskan innehåller intevjuer med Concern, Matteo Castro, Family Underground, Sprachlos Verlag, filmsnack Sam McKinley/The Rita samt ett 20-tal recensioner. Det blåser numera friskt på den svenska fanzinescenen och Fördämning är ett mycket trefvligt tillskott.
20kr, 24 sidor. Kontakt: Fordamning@gmail.com
20kr, 24 sidor. Kontakt: Fordamning@gmail.com
måndag 17 september 2012
Nästan ett halvdussin recensioner
Slänger upp ett gäng recensioner som är för gamla att ha med i tredje pappersupplagen av Levande Begravd, vilken kommer när den är klar om nån nu undrar över det. Skiten är skriven av undertecknad, dvs Marko Gillingsmark (MG) & Martin Nilsson (MN)
Critical Mass - Silver Screen / No One Left To Blame 7" (Last Laugh Records)
Detta Floridaband startades 1973 i Miami av en engagerad frontman och ett gäng ointresserade bakgrundsgestalter. Fyra år senare fick bandets enda engagerade medlem Never Mind the Bollocks i näven och blev med ens slagen av så mycket inspiration att han verkar ha velat göra ett plagiat så bra att det suddade ut behovet av förlagan. 1978 gav bandet själva ut sin första och enda singel.
Critical Mass lyckas på två låtar att spela gitarriff som verkar lyfta från James Williamsons pannlob, spotta ur sig textrader som en nedrökt Johnny Rotten och göra det om inte svängigare, så i alla fall lika svängigt som Stooges / Pistols. Utöver detta är all sologitarr så vass och klassiskt snorig som den bara kan vara. Ljudet över lag är tjockt och gött, trots att både trummor och bas håller sig lite i skymundan av gitarriff och sång.
A-sidan "Silver Screen" är en riffig välta baserad på ett kollage av saxningar från SPs Bodies och Stooges Raw Power. B-sidans "No One Left To Blame" fungerar som ett liknande kollage med delar från Bowies Suffragette City och SPs Pretty Vacant. När jag skriver detta vill jag inte på något sätt påstå att Critical Mass är ett fantasilöst plagierande stöldband. Tvärtom lyckas de foga ihop de bästa idéerna från skivor som spelats så sönder och samman att det är svårt att ha ett opåverkat förhållande till dem och genom detta mästerliga fogande nå en nivå av äckligt bra låtskrivande och total rock-n-roll blowout. Det är extremt tillfredsställande och jag är helt cp-imponerad. Toppklass!
MN
Hammer Damage - Automatic Lips / Laugh 7" (Last Laugh Records)
Hammer Damage var ett Ohioband som spelade snaskigt bra power pop i samma anda som Cheap Trick och Big Star blandat med en dos av tidiga Fear. Last Laughs återsläpp var ursprungligen utgivet 1979 på Broken Records.
Denna skiva kan utan pardon böja tiden tills byxor utvidgas vid foten, tills golvet omformas från parkett till brun heltäckning, tills samtliga deltagare i rummet ser ut som Shaggy från Scooby Doo och tills Keith Morris morsa fortfarande kände igen sin sons röst.
Bandet har direkta influenser av Cheap Trick och eventuellt samma sak på andra hållet, för Automatic Lips påminner i någon mån inte bara om He’s A Whore från CTs första skiva utan också om She's Tight från One on One från 1982. Det är eventuellt ingen uppenbar koppling, men det finns någon kvantmekanisk sammanflätning däremellan. Låten är studsig i verserna, vilka bygger upp en förväntan i två steg och refrängen känns som att glida i nerförsbacke, slalom mellan små koner – en flödande kontrast till versens studsighet.
Laugh är den rivigare sidan av skivan, som i någon snedvriden stund inte bara låter som Fear, utan också som om Angry Samoans försökte spela Blue Öyster Cult-låtar. Låtens huvudriff är så bra att man blir avundsjuk, refrängen vill man höra tio gånger så länge som man gör, men det är just det som gör Hammer Damage till en sådan framgång: ekonomi bakom strukturen. Ingenting hinner bli enformigt eller tröttsamt. Riktigt bra låtar lämnar en precis så otillfredsställd att man måste spela dem igen och igen.
Ljudet på skivan är gött och fränt, med stirriga basgångar hela vägen fram, skräniga men inte överdistade gitarrer framför en garderobsinspelad oelastisk sång. Solen skiner över en bred gammal skateboard, träpanelen luktar furu, allt är som det ska.
MN
Los Llamarrada - Gone Gone LP (SS Records)
Los Llamarrada har utan tvekan tillhört de senaste årens absolut bästa och musikaliskt mest framåtblickande band. Mexikanarna har pissat in ett eget litet hörn i underjorden med sin gnisslande, ödesmättade psychpunk. Deras tredje platta Gone Gone Cold, vilken dessvärre är gruppens svanesång, skrevs och influerades av det pågående knarkkriget i deras hemstad Monterrey. Musikaliskt tar de sitt plågade sound vidare ytterligare ett par steg, detta är långt ifrån någon lättlyssnad platta. LPn knakar, skakar, brakar och tjuter, det avskalade ljudlandskapet antyder något illvilligt och hotfullt som lurkar i skuggorna. Musik som ständigt är på gränsen till sammanbrott men nånstans håller de skamfilade sömmarna samman. Gone Gone Cold är måhända ingen platta för alla men låter du dig sugas in i den virvlande avgrunden blir du rikligt belönad. Har svårt att komma med några direkta jämförelser med andra band, av och till kan man möjligtvis höra ekon av Red Krayola och tidiga Amon Düül II, men allra mest låter det som Los Llamarada. Ett betyg så gott som något och är du intresserad av samtida psychedelia bör denna platta införskaffas inom två röda.
MG
Spray Paint - EP (SS Records)
Grym debutsjua av Spray Paint på alltid pålitliga SS Records. Bandet lirar skronkig artpunk som påminner en hel del om A-Frames, Icky Boyfriends och Urinals utan att för den delen hamna på härmapornas bespottade planhalva. A-sidan inleder starkt med stompiga "Pro Knife" där nämnda A-Framesinfluens gör sig påmind. Det låter som en bil med fyrkantiga hjul vilken långsamt kämpar sig upp för en ändlös sluttning. Andraspåret "Squaw" är ett skrotigt inferno av mullrande trummor och rakbladsvassa gitarrer och är över på några få klunkar. Det allra bästa spåret hittar vi på flipsidan, nämligen "Psychic Doug", som är betydligt mer malande och psykadelisk än de andra låtarna men samtidigt jävligt punkig och catchy. Tryckt i 300 ex och slutsåld sedan länge vilket innbär att losers måste ladda ner (ho ho) eller punga upp på E-bay.
MG
White Load - Pig Eyes/Little Black Pig 7" (Kenrock Records)
Aaaaaaarghhh! White Load får fan till en djuriskt jävla rå ljudbild, exakt så här ska hatfylld och nerpissad hardcore/noiserock låta. Ett slamrigt, slarvigt och primitivt trumkomp inramat av plågad grissång som ylar över rakbladvassa gitarrer där de sönderknullade ackorden knappt går att urskilja. Avhandlat alster är bandets tredje singel och den andra på Kenrock Records, Göteborgs absolut bästa/värsta skivbolag (intervju i LB #1 för er som vill veta mer om Stefan Hultmans skötebarn).
Denna ensidiga sjua på tjusig mintgrön vinyl kickar igång med maniska urladdningen "Pig Eyes", en dryg minut av bottenlöst förakt och destillerad livsförnekelse. Men det är på andraspåret, betitlad "Little Black Pig" där White Load visar sin fulla kapacitet. Tempot dras här ner ordentligt och ett extremt primitivt riff samsas med torterad sång och pur musikalisk nihilism. White Load tar trashrock till sin absoluta spets och givetvis älskar jag fanskapen för denna apatiska "kulturgärning"
MG
Critical Mass - Silver Screen / No One Left To Blame 7" (Last Laugh Records)
Detta Floridaband startades 1973 i Miami av en engagerad frontman och ett gäng ointresserade bakgrundsgestalter. Fyra år senare fick bandets enda engagerade medlem Never Mind the Bollocks i näven och blev med ens slagen av så mycket inspiration att han verkar ha velat göra ett plagiat så bra att det suddade ut behovet av förlagan. 1978 gav bandet själva ut sin första och enda singel.
Critical Mass lyckas på två låtar att spela gitarriff som verkar lyfta från James Williamsons pannlob, spotta ur sig textrader som en nedrökt Johnny Rotten och göra det om inte svängigare, så i alla fall lika svängigt som Stooges / Pistols. Utöver detta är all sologitarr så vass och klassiskt snorig som den bara kan vara. Ljudet över lag är tjockt och gött, trots att både trummor och bas håller sig lite i skymundan av gitarriff och sång.
A-sidan "Silver Screen" är en riffig välta baserad på ett kollage av saxningar från SPs Bodies och Stooges Raw Power. B-sidans "No One Left To Blame" fungerar som ett liknande kollage med delar från Bowies Suffragette City och SPs Pretty Vacant. När jag skriver detta vill jag inte på något sätt påstå att Critical Mass är ett fantasilöst plagierande stöldband. Tvärtom lyckas de foga ihop de bästa idéerna från skivor som spelats så sönder och samman att det är svårt att ha ett opåverkat förhållande till dem och genom detta mästerliga fogande nå en nivå av äckligt bra låtskrivande och total rock-n-roll blowout. Det är extremt tillfredsställande och jag är helt cp-imponerad. Toppklass!
MN
Hammer Damage - Automatic Lips / Laugh 7" (Last Laugh Records)
Hammer Damage var ett Ohioband som spelade snaskigt bra power pop i samma anda som Cheap Trick och Big Star blandat med en dos av tidiga Fear. Last Laughs återsläpp var ursprungligen utgivet 1979 på Broken Records.
Denna skiva kan utan pardon böja tiden tills byxor utvidgas vid foten, tills golvet omformas från parkett till brun heltäckning, tills samtliga deltagare i rummet ser ut som Shaggy från Scooby Doo och tills Keith Morris morsa fortfarande kände igen sin sons röst.
Bandet har direkta influenser av Cheap Trick och eventuellt samma sak på andra hållet, för Automatic Lips påminner i någon mån inte bara om He’s A Whore från CTs första skiva utan också om She's Tight från One on One från 1982. Det är eventuellt ingen uppenbar koppling, men det finns någon kvantmekanisk sammanflätning däremellan. Låten är studsig i verserna, vilka bygger upp en förväntan i två steg och refrängen känns som att glida i nerförsbacke, slalom mellan små koner – en flödande kontrast till versens studsighet.
Laugh är den rivigare sidan av skivan, som i någon snedvriden stund inte bara låter som Fear, utan också som om Angry Samoans försökte spela Blue Öyster Cult-låtar. Låtens huvudriff är så bra att man blir avundsjuk, refrängen vill man höra tio gånger så länge som man gör, men det är just det som gör Hammer Damage till en sådan framgång: ekonomi bakom strukturen. Ingenting hinner bli enformigt eller tröttsamt. Riktigt bra låtar lämnar en precis så otillfredsställd att man måste spela dem igen och igen.
Ljudet på skivan är gött och fränt, med stirriga basgångar hela vägen fram, skräniga men inte överdistade gitarrer framför en garderobsinspelad oelastisk sång. Solen skiner över en bred gammal skateboard, träpanelen luktar furu, allt är som det ska.
MN
Los Llamarrada - Gone Gone LP (SS Records)
Los Llamarrada har utan tvekan tillhört de senaste årens absolut bästa och musikaliskt mest framåtblickande band. Mexikanarna har pissat in ett eget litet hörn i underjorden med sin gnisslande, ödesmättade psychpunk. Deras tredje platta Gone Gone Cold, vilken dessvärre är gruppens svanesång, skrevs och influerades av det pågående knarkkriget i deras hemstad Monterrey. Musikaliskt tar de sitt plågade sound vidare ytterligare ett par steg, detta är långt ifrån någon lättlyssnad platta. LPn knakar, skakar, brakar och tjuter, det avskalade ljudlandskapet antyder något illvilligt och hotfullt som lurkar i skuggorna. Musik som ständigt är på gränsen till sammanbrott men nånstans håller de skamfilade sömmarna samman. Gone Gone Cold är måhända ingen platta för alla men låter du dig sugas in i den virvlande avgrunden blir du rikligt belönad. Har svårt att komma med några direkta jämförelser med andra band, av och till kan man möjligtvis höra ekon av Red Krayola och tidiga Amon Düül II, men allra mest låter det som Los Llamarada. Ett betyg så gott som något och är du intresserad av samtida psychedelia bör denna platta införskaffas inom två röda.
MG
Spray Paint - EP (SS Records)
Grym debutsjua av Spray Paint på alltid pålitliga SS Records. Bandet lirar skronkig artpunk som påminner en hel del om A-Frames, Icky Boyfriends och Urinals utan att för den delen hamna på härmapornas bespottade planhalva. A-sidan inleder starkt med stompiga "Pro Knife" där nämnda A-Framesinfluens gör sig påmind. Det låter som en bil med fyrkantiga hjul vilken långsamt kämpar sig upp för en ändlös sluttning. Andraspåret "Squaw" är ett skrotigt inferno av mullrande trummor och rakbladsvassa gitarrer och är över på några få klunkar. Det allra bästa spåret hittar vi på flipsidan, nämligen "Psychic Doug", som är betydligt mer malande och psykadelisk än de andra låtarna men samtidigt jävligt punkig och catchy. Tryckt i 300 ex och slutsåld sedan länge vilket innbär att losers måste ladda ner (ho ho) eller punga upp på E-bay.
MG
White Load - Pig Eyes/Little Black Pig 7" (Kenrock Records)
Aaaaaaarghhh! White Load får fan till en djuriskt jävla rå ljudbild, exakt så här ska hatfylld och nerpissad hardcore/noiserock låta. Ett slamrigt, slarvigt och primitivt trumkomp inramat av plågad grissång som ylar över rakbladvassa gitarrer där de sönderknullade ackorden knappt går att urskilja. Avhandlat alster är bandets tredje singel och den andra på Kenrock Records, Göteborgs absolut bästa/värsta skivbolag (intervju i LB #1 för er som vill veta mer om Stefan Hultmans skötebarn).
Denna ensidiga sjua på tjusig mintgrön vinyl kickar igång med maniska urladdningen "Pig Eyes", en dryg minut av bottenlöst förakt och destillerad livsförnekelse. Men det är på andraspåret, betitlad "Little Black Pig" där White Load visar sin fulla kapacitet. Tempot dras här ner ordentligt och ett extremt primitivt riff samsas med torterad sång och pur musikalisk nihilism. White Load tar trashrock till sin absoluta spets och givetvis älskar jag fanskapen för denna apatiska "kulturgärning"
MG
onsdag 12 september 2012
Till salu: Limited Readership #3
Out now. Bigger this time at 44 A4 pages. Featuring interviews with GLAM
(Spain), GUN OUTFIT (US), THE LOWEST FORM (UK) and RATIONAL ANIMALS
(US), as well as loads of record reviews, film write-ups, blabbering
about everything from THE RAMONES to AMDI PETERSENS ARME to SPACEMEN 3
to CRO MAGS and loads of stuff in between...
Kränger tredje numret av grymma brittiska zinet Limited Readership. 30 kr + 24 kr i porto. Maila levandebegravd1@gmail.com för info om hur du beställer. Så här skrev jag om andra numret av Limited Readership i Levande Begravd:
Limited Readership #2
Mycket bra fanzine från de brittiska öarna. Påminner faktiskt en hel del om Levande Begravd både i attityd och layout fast betydligt bättre! Limited Readership är i grund och botten ett hardcorezine men Robin Tyers låter inte genren begränsa honom utan skriver om sådant han gillar, givetvis helt rätt inställning. Innehåller intervjuer med favoriterna Condominium samt Milk Music och Spike in Vain (två band jag bara hört talas om) och för mig sedan tidigare obekanta Pollution. Vi bjuds även på de sedvanliga skivrecensionerna, artiklar om Flipper och Xclaim! Records samt kåserier och tankar kring hardcorepunk i största allmänhet. Kalaset avrundas med en genomgång av diverse fräna b-filmer. Fanzinet sätter ribban högt och ger undertecknad en välförtjänt spark i arschlet inför kommande nr. Intelligenta och tänkvärda frågor, välskrivna recensioner och en enkel men effektiv layout. För 3,5 euro får du kalaset i brevlådan, väl värt varenda öre.
Mycket bra fanzine från de brittiska öarna. Påminner faktiskt en hel del om Levande Begravd både i attityd och layout fast betydligt bättre! Limited Readership är i grund och botten ett hardcorezine men Robin Tyers låter inte genren begränsa honom utan skriver om sådant han gillar, givetvis helt rätt inställning. Innehåller intervjuer med favoriterna Condominium samt Milk Music och Spike in Vain (två band jag bara hört talas om) och för mig sedan tidigare obekanta Pollution. Vi bjuds även på de sedvanliga skivrecensionerna, artiklar om Flipper och Xclaim! Records samt kåserier och tankar kring hardcorepunk i största allmänhet. Kalaset avrundas med en genomgång av diverse fräna b-filmer. Fanzinet sätter ribban högt och ger undertecknad en välförtjänt spark i arschlet inför kommande nr. Intelligenta och tänkvärda frågor, välskrivna recensioner och en enkel men effektiv layout. För 3,5 euro får du kalaset i brevlådan, väl värt varenda öre.
tisdag 14 augusti 2012
LPs & SINGLAR SÄLJES: PUNK, HC, GARAGE, POWERPOP mm
Gör ytterligare än välbehövlig utrensning bland mina "nya" plattor, dvs mestadels risiga toner inspelade efter 1990 eller nåt sånt. Möjligheter till mängdrabbat finnes men orkar inte med prutning på enstaka plattor då priserna redan är tämligen låga. Det mesta är köpt mellan 96 - 2011 då de var rykande färska ur skivpressarna och merparten av plattorna är bara lyssnade på en handfull gånger så skicket är kanon på samtliga skivor, VG+ till NM på rubbet. Hör av er om ni behöver mer exakta gradanvisningar på specifika plattor. Är även intresserad av byten så lalla gärna lista. Maila till levandebegravd1@gmail.com om ni vill köpa eller byta. Återkommer inom snar framtid med en skara sk punkrariteter från den första, klassiska eran
/M
LPs
Phantom Surfers & Davie Allan - Skaterhater (Lookout Records) 80kr
90-talet bästa surfband tillsammans med legenden Davie Allan. Given platta i vilken surfsamling som helst. SÅLD!
The Pricks - Destroy High Society (Hard-On Records) 80 kr
Hysterisk, vrålsnabb mongopunk från Örebro. Utgången sedan lång tid tillbaka.
Gentlemen Jesse - Introducing… (Douchmaster Records) 70 kr
Stilren, klassisk powerpop. Ett av få samtida band som utan problem behärskar denna snåriga genre. SÅLD!
Forbidden Tigers - Magnetic Problems (Deadbeat Records) 40 kr
Modern garagerock med attityd och låtar så det räcker och blir över.
The Fevers - Love Always Win (Aliens Snatch Records) 40 kr
Klämkäck powerpop som elegant undviker genrens värsta fallgropar. Har minst ett fans inom den internationella vuxenunderhållningen (aka sketchy salepitch).
The Flakes - Back To School (Dollar Record Records) 40 kr
En av den moderna garagerocken mest förbisedda grupper. För fans av The Sonics, BFTG-samlingarna och Larry Williams. SÅLD!
Cafeteria Dance Fever - Heck On Earth (Hoovercraft Records) 30 kr
Avig lo-fi/punk som aldrig väljer den enklaste vägen men alltid sätter melodin i fokus.
10 inch
The Wigglum Hips - Oh Lord! (Ken Rock Records) 30 kr
Cramps-influerad garagerock från osnytna Uppsalabor vilka senare kom att spela i band som Mother Superior och Snuffed By The Yakuza. SÅLD!
Singlar & EPs
GG King - Adult Rock (Douchmaster Records) 30 kr
Klarsynt uppdatering av 77-soundet signerad Atlanta-tuffingen GG King.
The Black & Whites - Your,e The Only Girl (Douchmaster Records) 20 kr
Trefvlig sjua nånstans i gränslandet mellan punk och powerpop. SÅLD!
Turpentine Brothers - That´s No Way to Make a Living/Why Can't I Do It (Red Lounge Records) 20 kr
Orgeldriven, uppkäftig garagerock från det förlovade landet i väster.
Turpentine Brothers/CocoComa split (Sarah Mason´s Medical Records) 20 kr
Split mellan två av de senaste årens mest uppskattade garagerockband.
Murder by Guitar - Rock Bottom (Alien Snatch Records) 20 kr
Ett av Martin Savage otaliga projekt. Påminner stundtals om ett punkigare Broder Daniel. SÅLD!
Love Boat - Remember The Sabbath Day & Keep it Holy (Shake Your Ass Records) 20 kr
Svängig partygarage av stiliga herrar från Sardinien.
The Fevers - Get On Again/Cant Be True (Plastic Idol Records) 20 kr
Härlig powerpop som alla kan sjunga med till.
The Fevers - Don't Tell Me Its Wrong/He's In Town (Get Hip Records) 20 kr
Ännu mera härlig powerpop och det går fortfarande att sjunga med till den.
The Strong Come Ons - Yell a Lot and Suck EP (Big Neck Records) 10 kr
Starkt Oblivians-influerad bluespunk som är betydligt bättre än vad man kanske kan tro. SÅLD!
Wounded Lion - Carol Claoud/Pony People (SS Records) 30 kr
Tvär pop från dessa glada LA-gossar. Fans av 90-talets lo-fi våg bör kolla upp på rot.
Riverdales - Blood on The Ice/No Sense (Lookout Records) 60 kr
Eftertraktad sjua från denna skara sorgfria Ramones-härmare. Gillar man 90-talets poppunksound är detta ett givet köp.
The Pricks - Press Play On Tape EP (Hard On Records) 50 kr
The Pricks klassiska debutsjua. Grisig "tjejsång" av en kille som heter Janne.
The Pricks - S/T EP (Hard On Records) 40 kr
Bandet bästa släpp enligt mina erfarna öron. Snabbt å jävligt, inget krångel, inget svammel.
The Little Killers - Better Be Right/Messin Around (Cherry Blossom) 20 kr
Stökig lajvsjua från Little Killers som med sin rockiga punk gjorde New Yorks gator osäkra kring mitten av 00-talet. SÅLD!
Happy Burger - S/T EP (Douchmaster Records) 10 kr
Uppkäftig garagepunk från Paris.
Forbidden Tigers - Colonial Freakout EP (Savage Records) 20 kr
Modern garagerock som lämnar de flesta samtida genrekollegor långt bakom sig. Dumstrut och röda kinder.
Disco Lepers - The Government Took My Virginity EP (Kenrock Records) 10 kr
Festlig punkrock från dessa brittiska gossar. Låter som 1978 fast den är från 2008. Upp- och nedvända världen.
The Drags - Trailer Park Family EP (Devour Records) 10 kr
OBS! Detta är inte relativt kända The Drags från New Mexico utan ett annat gäng som kör rak öldrickarpunk. Sämre sällskap kan man ha.
Hollywood - Girl? EP (Big Neck Records) 10 kr
Grisig red neck-punk som biter efter husse och aldrig ber om ursäkt. Fans av tex Killdozer och Amphetamine Smile Records bör kolla upp. SÅLD!
Slaktrens - Ur Balans EP (Fight Back Records) 10 kr
Snabb, snabbare, snabbast hc/grind från Slaktrens. Här går det undan så det bara smäller om det och behovet att att hojta "spela snabbare" borde rimligtvis vara obefintligt.
Human Mess - S/T EP (No Way Records) 20 kr
Nihlistisk hc av den amerikanska, tidiga 80-talskolan. Hat, agg, sprit och tabletter
The Gut Reactions - Yer So Cruel EP (Ken Rock Records) 10 kr
Trashig dumpunk från Milwaukees Gut Reactions. Skräp och skrän med en tydlig ådra klassisk rock'n'roll nånstans under den nedspydda ljudbilden. SÅLD!
Chris Von Schneidern - Someday/Anna Lisa (Heday Records) 10 kr
60-talsinfluerad pop med fin sång och smakfulla gitarrer.
/M
LPs
Phantom Surfers & Davie Allan - Skaterhater (Lookout Records) 80kr
90-talet bästa surfband tillsammans med legenden Davie Allan. Given platta i vilken surfsamling som helst. SÅLD!
The Pricks - Destroy High Society (Hard-On Records) 80 kr
Hysterisk, vrålsnabb mongopunk från Örebro. Utgången sedan lång tid tillbaka.
Gentlemen Jesse - Introducing… (Douchmaster Records) 70 kr
Stilren, klassisk powerpop. Ett av få samtida band som utan problem behärskar denna snåriga genre. SÅLD!
Forbidden Tigers - Magnetic Problems (Deadbeat Records) 40 kr
Modern garagerock med attityd och låtar så det räcker och blir över.
The Fevers - Love Always Win (Aliens Snatch Records) 40 kr
Klämkäck powerpop som elegant undviker genrens värsta fallgropar. Har minst ett fans inom den internationella vuxenunderhållningen (aka sketchy salepitch).
The Flakes - Back To School (Dollar Record Records) 40 kr
En av den moderna garagerocken mest förbisedda grupper. För fans av The Sonics, BFTG-samlingarna och Larry Williams. SÅLD!
Cafeteria Dance Fever - Heck On Earth (Hoovercraft Records) 30 kr
Avig lo-fi/punk som aldrig väljer den enklaste vägen men alltid sätter melodin i fokus.
10 inch
The Wigglum Hips - Oh Lord! (Ken Rock Records) 30 kr
Cramps-influerad garagerock från osnytna Uppsalabor vilka senare kom att spela i band som Mother Superior och Snuffed By The Yakuza. SÅLD!
Singlar & EPs
GG King - Adult Rock (Douchmaster Records) 30 kr
Klarsynt uppdatering av 77-soundet signerad Atlanta-tuffingen GG King.
The Black & Whites - Your,e The Only Girl (Douchmaster Records) 20 kr
Trefvlig sjua nånstans i gränslandet mellan punk och powerpop. SÅLD!
Turpentine Brothers - That´s No Way to Make a Living/Why Can't I Do It (Red Lounge Records) 20 kr
Orgeldriven, uppkäftig garagerock från det förlovade landet i väster.
Turpentine Brothers/CocoComa split (Sarah Mason´s Medical Records) 20 kr
Split mellan två av de senaste årens mest uppskattade garagerockband.
Murder by Guitar - Rock Bottom (Alien Snatch Records) 20 kr
Ett av Martin Savage otaliga projekt. Påminner stundtals om ett punkigare Broder Daniel. SÅLD!
Love Boat - Remember The Sabbath Day & Keep it Holy (Shake Your Ass Records) 20 kr
Svängig partygarage av stiliga herrar från Sardinien.
The Fevers - Get On Again/Cant Be True (Plastic Idol Records) 20 kr
Härlig powerpop som alla kan sjunga med till.
The Fevers - Don't Tell Me Its Wrong/He's In Town (Get Hip Records) 20 kr
Ännu mera härlig powerpop och det går fortfarande att sjunga med till den.
The Strong Come Ons - Yell a Lot and Suck EP (Big Neck Records) 10 kr
Starkt Oblivians-influerad bluespunk som är betydligt bättre än vad man kanske kan tro. SÅLD!
Wounded Lion - Carol Claoud/Pony People (SS Records) 30 kr
Tvär pop från dessa glada LA-gossar. Fans av 90-talets lo-fi våg bör kolla upp på rot.
Riverdales - Blood on The Ice/No Sense (Lookout Records) 60 kr
Eftertraktad sjua från denna skara sorgfria Ramones-härmare. Gillar man 90-talets poppunksound är detta ett givet köp.
The Pricks - Press Play On Tape EP (Hard On Records) 50 kr
The Pricks klassiska debutsjua. Grisig "tjejsång" av en kille som heter Janne.
The Pricks - S/T EP (Hard On Records) 40 kr
Bandet bästa släpp enligt mina erfarna öron. Snabbt å jävligt, inget krångel, inget svammel.
The Little Killers - Better Be Right/Messin Around (Cherry Blossom) 20 kr
Stökig lajvsjua från Little Killers som med sin rockiga punk gjorde New Yorks gator osäkra kring mitten av 00-talet. SÅLD!
Happy Burger - S/T EP (Douchmaster Records) 10 kr
Uppkäftig garagepunk från Paris.
Forbidden Tigers - Colonial Freakout EP (Savage Records) 20 kr
Modern garagerock som lämnar de flesta samtida genrekollegor långt bakom sig. Dumstrut och röda kinder.
Disco Lepers - The Government Took My Virginity EP (Kenrock Records) 10 kr
Festlig punkrock från dessa brittiska gossar. Låter som 1978 fast den är från 2008. Upp- och nedvända världen.
The Drags - Trailer Park Family EP (Devour Records) 10 kr
OBS! Detta är inte relativt kända The Drags från New Mexico utan ett annat gäng som kör rak öldrickarpunk. Sämre sällskap kan man ha.
Hollywood - Girl? EP (Big Neck Records) 10 kr
Grisig red neck-punk som biter efter husse och aldrig ber om ursäkt. Fans av tex Killdozer och Amphetamine Smile Records bör kolla upp. SÅLD!
Slaktrens - Ur Balans EP (Fight Back Records) 10 kr
Snabb, snabbare, snabbast hc/grind från Slaktrens. Här går det undan så det bara smäller om det och behovet att att hojta "spela snabbare" borde rimligtvis vara obefintligt.
Human Mess - S/T EP (No Way Records) 20 kr
Nihlistisk hc av den amerikanska, tidiga 80-talskolan. Hat, agg, sprit och tabletter
The Gut Reactions - Yer So Cruel EP (Ken Rock Records) 10 kr
Trashig dumpunk från Milwaukees Gut Reactions. Skräp och skrän med en tydlig ådra klassisk rock'n'roll nånstans under den nedspydda ljudbilden. SÅLD!
Chris Von Schneidern - Someday/Anna Lisa (Heday Records) 10 kr
60-talsinfluerad pop med fin sång och smakfulla gitarrer.
fredag 3 augusti 2012
torsdag 2 augusti 2012
Ducks Deluxe @ Pustervik 1/8
Pubrockhjältarna Duck Deluxe var oväntat bra i sex sju låtar, de var gamla och skröpliga likt aset men stämsången
satt så jävla tight. Favoritlåtar som "Don´t Mind Rockin' Tonight", "Daddy Put The Bomp" och "Hearts On My Sleve" rockade oerhört rimligt och högerfoten
stampade frenetiskt till gubbsvänget. Sen blev det nåt vidrigt bluesjam.
Vem fan vill höra en 15 minuter lång Muddy Waters-cover? Inte jag i alla fall så jag stämplade ut och söp ner mig istället!
lördag 28 juli 2012
torsdag 21 juni 2012
Ytterligare en autistbibel på ingång
Johan Kugelberg aka världens tråkigaste man är tillsammans diverse andra medelålders mög på g med publikation som avhandlar punkens estetik. Kommer givetvis att köpa skiten.
Punk: An Aesthetic
Punk: An Aesthetic
Mike Rep & The Quotas - Rocket To Nowhere reissue
Fantastiska Mighty Mouth Music har precis återpressat Mike Rep & The Quotas omistliga sjua Rocket to Nowhere. Tål jämförelser med vad som helst av Stooges, GG Allin, Electric Eeels, PF Commande m fl m fl. Köp eller döööööö!
torsdag 31 maj 2012
tisdag 29 maj 2012
Ny Våg - Svensk Punk / New Wave / Synth 1977-1982
Denna tegelsten får ingen med det minsta intresse för svensk punk, new wave, hc, synth och övrig outsidermusik från de gyllene åren 77 - 82 missa. Då får man nämligen stryk!
Ny Våg - Svensk Punk / New Wave / Synth 1977-1982
Ny Våg - Svensk Punk / New Wave / Synth 1977-1982
Svart Städhjälp
Malmöbaserade Svart Städhjälp har precis släppt sin debut-EP, vilken ingen med smak för fräsig hardcore bör missa. Som sperma på moset har undergroundhjälten Mike Diana tecknat ett mycket tjoosigt omslag. Ni hittar plastbiten via SMRT Records, Art or Arse? eller släng iväg ett mail till svartstadhjalp@gmail.com
onsdag 23 maj 2012
Till salu: Overdosing in Republican World #1
Har fått in ett gäng ex av hjärnan bakom Pink Reason, dvs Kevin De Broux, fanzine Overdosing in Republican World. En mörk och synnerligen välskriven historia som blandar nihilism, svart humor och och genuin kärlek till äkta DIY. Innehåller intervjuer med punk/industribandet Rosenkopf, Wisconsins legandariska hardcoreband 10-96, ryska underground hip hoparen Babangida, konstnären A. Bill Miller, de sedvanliga skivrecensionerna och en intervju ursprungligen publicerad 1988 i MRR med Ungerska regimkritiska konstnärkollektivet Inconnu. Utöver detta delar Kevin med sig av sina tankar kring droger, hardcorepunk och DIY. 40 fullspäckade sidor inramat av en mycket tjusig klassisk klipp och klistra layout.
20 kr plus 12 kr i porto. Maila levandebegravd1@gmail.com för betalningsdetaljer.
20 kr plus 12 kr i porto. Maila levandebegravd1@gmail.com för betalningsdetaljer.
måndag 21 maj 2012
Beau Brummels - Don't Talk To Strangers
Nu ska jag iväg och dricka kaffe med en annan idiot. Det är viktigt info för er kära läsare ty då behöver ni inte oroa er och så vidare. Tills nästa gång lyssnar ni på Don't Talk To Strangers och fäller en tår/drar en runk.
torsdag 17 maj 2012
THE NOTHING- 'Scream N Cry' b/w 'Uniformz' 7"
Makalös punksjua från 1979 vilken numera finns återpressad via finfina Sing Sing Records.
100% PUNK! Sing Sing Records
100% PUNK! Sing Sing Records
tisdag 15 maj 2012
Nitad - Rastlös & Vild LP (Mourningwood Recordings)
Hade egentligen inte tänkt att i förhand publicera några skivrecensioner som ska vara med i LB #3. Men då mina polare Nitad släppt en kanonplatta vilken så många som möjligt borde tal del av gör jag ett undantag.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nitad - Rastlös & Vild LP (Mourningwood Recordings)
Det är alltid kul med band som bara blir bättre och bättre. Nitad tillhör utan tvekan denna sällsynta skara, för det mesta är ju läget det omvända när det kommer an till punk & hc-band. "Rastlös & Vild", gruppens andra LP, är helt klart deras bästa material till dags dato. Inledande titelspåret är en käftsmäll utan dess like och att den lånat friskt från Pissed Jeans superhit "False Jessii Part 2" är inget som stör mig nämnvärt. Sedan fortsätter det med den ena pungsparken efter den andra. Ljudbilden är rå och grisig utan att för den delen tappa trycket och samverkar perfekt med Moddes rabiata skriksång. Uppskattar även de bägge sidornas avslutande något flummigare låtar, "Ingenting ska ingenting ha" och "Tryggheten", vilka bryter av fint mot resterande urladdningar. Det kallas för dynamik hc-talibaner, sådant som skapar spänning och must i musiken. Nämnas måste också Mikael Dalnäs fantastiska omslag, ett svartvitt genuint obehagligt mardrömscenario av dödskallar, gravstenar, kors, kanyler och stirrande ögon. Det här är en kvalitetsprodukt från början till slut och Mourningwood Recordings bevisar ännu en gång att de är Sveriges för närvarande mest intressanta skivbolag.
MG
------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Nitad - Rastlös & Vild LP (Mourningwood Recordings)
Det är alltid kul med band som bara blir bättre och bättre. Nitad tillhör utan tvekan denna sällsynta skara, för det mesta är ju läget det omvända när det kommer an till punk & hc-band. "Rastlös & Vild", gruppens andra LP, är helt klart deras bästa material till dags dato. Inledande titelspåret är en käftsmäll utan dess like och att den lånat friskt från Pissed Jeans superhit "False Jessii Part 2" är inget som stör mig nämnvärt. Sedan fortsätter det med den ena pungsparken efter den andra. Ljudbilden är rå och grisig utan att för den delen tappa trycket och samverkar perfekt med Moddes rabiata skriksång. Uppskattar även de bägge sidornas avslutande något flummigare låtar, "Ingenting ska ingenting ha" och "Tryggheten", vilka bryter av fint mot resterande urladdningar. Det kallas för dynamik hc-talibaner, sådant som skapar spänning och must i musiken. Nämnas måste också Mikael Dalnäs fantastiska omslag, ett svartvitt genuint obehagligt mardrömscenario av dödskallar, gravstenar, kors, kanyler och stirrande ögon. Det här är en kvalitetsprodukt från början till slut och Mourningwood Recordings bevisar ännu en gång att de är Sveriges för närvarande mest intressanta skivbolag.
MG
Skrivkramp fuck off & die
Där ser man. Det otroligt löjliga beslutet att starta en blogg tog kål
på skrivkrampen. Fem recensioner avhandlade på två timmar. Nu kör vi för
fa-aaan!
måndag 14 maj 2012
4 recensioner som inte fick plats i LB #2
Huggorm - s/t, LP (Kommun)
Stockholmsbandet Huggorm har musikaliskt två väldigt uppenbara influenser, Roky Erickson och framför allt Clackamas finaste, dvs Dead Moon. Texterna är på svenska vilket jag tycker fungerar alldeles utmärkt. Av och till låter det även helt ok, främst på tuffa inledningslåten "Vanorna" och hjärtskärande "Hela Jag", som mycket väl kunde varit en cover på Fred Cole och kompani. Gillar även "Emmas Låt" som bryter av något mot de övriga låtarna med dragspel och countrydoftande tongångar. Emellertid haltar materialet stundtals mer än lovligt och jag saknar lite fart och fläkt då nästan alla låtar är väldigt lugna. Summan av kardemumman blir en snudd på godkänd debut som onekligen hade mått bättre av att kortas ner till en EP. Kommer dock hålla utkik efter eventuella framtida släpp då Huggorm helt klart har förmågan att skriva bra låtar.
MG
Thee Oops - Taste of Zimbabwe, LP (Slovenly Records)
Italienska Thee Oops slamrar loss i gränslandet mellan hardcore och snabb punkrock. Om Henry Fiats Open Sore är de nedbajsade patriarkerna och Dean Dirg kusinerna som sniffar lim i mopedförrådet är Thee Oops de osnutna småbrorsorna som snattar godis i kvartersbutiken. Taste of Zimbabwe bjuder på 17 original och en tämligen bokstavstrogen cover av "Small Man, Big Mouth" som utsprungligen framfördes av Ian MacGaye och kompani i Minor Threat. Kalaset är över på dryga 20 minuter vilket är alldeles lagom för den här typen av hardcorepunk. Plattan är långt ifrån ett mästerverk men jag gillar attityden och det skräpiga soundet. Framför allt driviga "Fake News" och "Christian Gay" samt käftsmällen "Death to Brunetta" är riktigt bra. Bandet är på gång med en europaturné under 2012 och kommer att spela på Truckstop Alaska i Göteborg den 24 februari, vilket jag ser fram emot. Grisig hc brukar nämligen göra sig allra bäst i livesammanhang.
MG
U.B.R. - Harmonija CD
Uporniki Brez Razloga (rebellerna utan syfte) från Slovenien (ex-Jugoslavien) blev världskända över natt efter att ha varit med på Maximumrocknroll’s samlingsplatta ‘Welcome to 1984’. Men bandet är huvudsakligen en del av den internationella hardcorepunk-historien tack vara deras legendariska sjua släppt av skivsamlarelitens absoluta favoritbolag Attack Punk Records från Italien. U.B.R. var kaospunkare, eller råpunkare som svenskarna kallar det, men var både anti-fascister och anti-kommunister. Gruppen spelade noisepunk och givetvis dyrkade juggarna Chaos U.K. och Disorder men påminner även om obskyr finsk hardcore som tex Varaus och Rattus eller tyska Vorkriegsphase. För ett par år sedan var det en massa U.B.R. hype, återpress av både sjuan och Hardcore Ljubljana LPn (samtidigt som någon klämde ut en sketen bootleg), och det var I den vågen som den har samlings-CDn kom ut. Otroligt bra samling ar det också! Nu ryktas det att någon från Spanien håller på att släppa en U.B.R. LP med titeln "Sen En Lep Dan Za Umret". Låtarna på skivan verkar vara ungefär samma som på CDn från 2003. Det vill säga de legendariska låtarna från U.B.R.’s Corpus Delicti 7” (1984) och materialet från LPn Hardcore Ljubljana (1985) plus lite extra bonus material. Vad som inte finns på vinylen som fanns på CDn är demo ’83 (men om du sitter på Crust War’s U.B.R. demosjua så är inte det några problem) och en live från ’84. Fast istället får du en fet booklet med text från sångarn samt en massa bilder och sån skit. Fan vad bra alltså.
TG
Useless Eaters - Mr. Oscillations, EP (Mastermind Records)
Mr. Oscillations är mitt första möte med Useless Eaters som släppt ett halvdussin singlar och två LPs, var av den ena är en singelsamling. Vi snackar om en väldigt, väldigt tidstypiskt produkt. Småavig, hemmainspelad trashpunk av en ung herre från Nashville vid namn Seth Sutton. EPn har helt klart sina kvaliteter. Framför allt inledande "Mr Oscillations" med sin elaka gitarrslinga och desperata stämning är klart godkänd men inte så mycket mer. Det där svårdefinierade som gör att man vill lyssna på en skiva gång på gång på gång infinner sig aldrig. Har vanskligt att se mig själv sätta nålen på singeln igen efter de inledande fem gångerna (har som regel att lyssna på en skiva minst fem gånger innan jag recenserar den). Kommer förmodligen ge Useless Eaters en ny chans om jag skulle ramla över nån singel men jag kommer inte springa benen av mig efter dem. Risken finns att jag går miste om något guldkorn men den chansen är jag beredd att ta. Dagarna då jag fick panik om jag inte hade "hört allt" är tack och lov sedan länge räknade.
MG
Stockholmsbandet Huggorm har musikaliskt två väldigt uppenbara influenser, Roky Erickson och framför allt Clackamas finaste, dvs Dead Moon. Texterna är på svenska vilket jag tycker fungerar alldeles utmärkt. Av och till låter det även helt ok, främst på tuffa inledningslåten "Vanorna" och hjärtskärande "Hela Jag", som mycket väl kunde varit en cover på Fred Cole och kompani. Gillar även "Emmas Låt" som bryter av något mot de övriga låtarna med dragspel och countrydoftande tongångar. Emellertid haltar materialet stundtals mer än lovligt och jag saknar lite fart och fläkt då nästan alla låtar är väldigt lugna. Summan av kardemumman blir en snudd på godkänd debut som onekligen hade mått bättre av att kortas ner till en EP. Kommer dock hålla utkik efter eventuella framtida släpp då Huggorm helt klart har förmågan att skriva bra låtar.
MG
Thee Oops - Taste of Zimbabwe, LP (Slovenly Records)
Italienska Thee Oops slamrar loss i gränslandet mellan hardcore och snabb punkrock. Om Henry Fiats Open Sore är de nedbajsade patriarkerna och Dean Dirg kusinerna som sniffar lim i mopedförrådet är Thee Oops de osnutna småbrorsorna som snattar godis i kvartersbutiken. Taste of Zimbabwe bjuder på 17 original och en tämligen bokstavstrogen cover av "Small Man, Big Mouth" som utsprungligen framfördes av Ian MacGaye och kompani i Minor Threat. Kalaset är över på dryga 20 minuter vilket är alldeles lagom för den här typen av hardcorepunk. Plattan är långt ifrån ett mästerverk men jag gillar attityden och det skräpiga soundet. Framför allt driviga "Fake News" och "Christian Gay" samt käftsmällen "Death to Brunetta" är riktigt bra. Bandet är på gång med en europaturné under 2012 och kommer att spela på Truckstop Alaska i Göteborg den 24 februari, vilket jag ser fram emot. Grisig hc brukar nämligen göra sig allra bäst i livesammanhang.
MG
U.B.R. - Harmonija CD
Uporniki Brez Razloga (rebellerna utan syfte) från Slovenien (ex-Jugoslavien) blev världskända över natt efter att ha varit med på Maximumrocknroll’s samlingsplatta ‘Welcome to 1984’. Men bandet är huvudsakligen en del av den internationella hardcorepunk-historien tack vara deras legendariska sjua släppt av skivsamlarelitens absoluta favoritbolag Attack Punk Records från Italien. U.B.R. var kaospunkare, eller råpunkare som svenskarna kallar det, men var både anti-fascister och anti-kommunister. Gruppen spelade noisepunk och givetvis dyrkade juggarna Chaos U.K. och Disorder men påminner även om obskyr finsk hardcore som tex Varaus och Rattus eller tyska Vorkriegsphase. För ett par år sedan var det en massa U.B.R. hype, återpress av både sjuan och Hardcore Ljubljana LPn (samtidigt som någon klämde ut en sketen bootleg), och det var I den vågen som den har samlings-CDn kom ut. Otroligt bra samling ar det också! Nu ryktas det att någon från Spanien håller på att släppa en U.B.R. LP med titeln "Sen En Lep Dan Za Umret". Låtarna på skivan verkar vara ungefär samma som på CDn från 2003. Det vill säga de legendariska låtarna från U.B.R.’s Corpus Delicti 7” (1984) och materialet från LPn Hardcore Ljubljana (1985) plus lite extra bonus material. Vad som inte finns på vinylen som fanns på CDn är demo ’83 (men om du sitter på Crust War’s U.B.R. demosjua så är inte det några problem) och en live från ’84. Fast istället får du en fet booklet med text från sångarn samt en massa bilder och sån skit. Fan vad bra alltså.
TG
Useless Eaters - Mr. Oscillations, EP (Mastermind Records)
Mr. Oscillations är mitt första möte med Useless Eaters som släppt ett halvdussin singlar och två LPs, var av den ena är en singelsamling. Vi snackar om en väldigt, väldigt tidstypiskt produkt. Småavig, hemmainspelad trashpunk av en ung herre från Nashville vid namn Seth Sutton. EPn har helt klart sina kvaliteter. Framför allt inledande "Mr Oscillations" med sin elaka gitarrslinga och desperata stämning är klart godkänd men inte så mycket mer. Det där svårdefinierade som gör att man vill lyssna på en skiva gång på gång på gång infinner sig aldrig. Har vanskligt att se mig själv sätta nålen på singeln igen efter de inledande fem gångerna (har som regel att lyssna på en skiva minst fem gånger innan jag recenserar den). Kommer förmodligen ge Useless Eaters en ny chans om jag skulle ramla över nån singel men jag kommer inte springa benen av mig efter dem. Risken finns att jag går miste om något guldkorn men den chansen är jag beredd att ta. Dagarna då jag fick panik om jag inte hade "hört allt" är tack och lov sedan länge räknade.
MG
Punkdikten
När alla ser blommornas kraft.
När livets mening finns i solens strålar.
När ingen dryck är starkare än saft.
Då ska vi kasta av oss våra säkerhetsnålar.
När ingen längre ser nöjet i att döda.
När inga soldater finns gömda i buskar & snår.
När alla kan ta del av livets gröda
Då ska vi kamma ner vårat hår.
När alla kan möta sin nästas blick.
När ingen längre i fattigdom bor
När inte glädjen är något som andra fick.
Då ska vi ställa undan våra kängor.
När ingen längre sitter i bur
När djuren på människan litar.
När vi rivit ner egoismens mur.
Då ska vi kasta av oss våra nitar.
När ingen längre behöver bo på gatan.
När jorden kommit in i en trivsam lunk.
När ingen längre dyrkar gud eller satan.
Då ska vi inte längre tillhöra något vi kallar PUNK.
När livets mening finns i solens strålar.
När ingen dryck är starkare än saft.
Då ska vi kasta av oss våra säkerhetsnålar.
När ingen längre ser nöjet i att döda.
När inga soldater finns gömda i buskar & snår.
När alla kan ta del av livets gröda
Då ska vi kamma ner vårat hår.
När alla kan möta sin nästas blick.
När ingen längre i fattigdom bor
När inte glädjen är något som andra fick.
Då ska vi ställa undan våra kängor.
När ingen längre sitter i bur
När djuren på människan litar.
När vi rivit ner egoismens mur.
Då ska vi kasta av oss våra nitar.
När ingen längre behöver bo på gatan.
När jorden kommit in i en trivsam lunk.
När ingen längre dyrkar gud eller satan.
Då ska vi inte längre tillhöra något vi kallar PUNK.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)