Huggorm - s/t, LP (Kommun)
Stockholmsbandet Huggorm har musikaliskt två väldigt uppenbara influenser, Roky Erickson och framför allt Clackamas finaste, dvs Dead Moon. Texterna är på svenska vilket jag tycker fungerar alldeles utmärkt. Av och till låter det även helt ok, främst på tuffa inledningslåten "Vanorna" och hjärtskärande "Hela Jag", som mycket väl kunde varit en cover på Fred Cole och kompani. Gillar även "Emmas Låt" som bryter av något mot de övriga låtarna med dragspel och countrydoftande tongångar. Emellertid haltar materialet stundtals mer än lovligt och jag saknar lite fart och fläkt då nästan alla låtar är väldigt lugna. Summan av kardemumman blir en snudd på godkänd debut som onekligen hade mått bättre av att kortas ner till en EP. Kommer dock hålla utkik efter eventuella framtida släpp då Huggorm helt klart har förmågan att skriva bra låtar.
MG
Thee Oops - Taste of Zimbabwe, LP (Slovenly Records)
Italienska Thee Oops slamrar loss i gränslandet mellan hardcore och snabb punkrock. Om Henry Fiats Open Sore är de nedbajsade patriarkerna och Dean Dirg kusinerna som sniffar lim i mopedförrådet är Thee Oops de osnutna småbrorsorna som snattar godis i kvartersbutiken. Taste of Zimbabwe bjuder på 17 original och en tämligen bokstavstrogen cover av "Small Man, Big Mouth" som utsprungligen framfördes av Ian MacGaye och kompani i Minor Threat. Kalaset är över på dryga 20 minuter vilket är alldeles lagom för den här typen av hardcorepunk. Plattan är långt ifrån ett mästerverk men jag gillar attityden och det skräpiga soundet. Framför allt driviga "Fake News" och "Christian Gay" samt käftsmällen "Death to Brunetta" är riktigt bra. Bandet är på gång med en europaturné under 2012 och kommer att spela på Truckstop Alaska i Göteborg den 24 februari, vilket jag ser fram emot. Grisig hc brukar nämligen göra sig allra bäst i livesammanhang.
MG
U.B.R. - Harmonija CD
Uporniki Brez Razloga (rebellerna utan syfte) från Slovenien (ex-Jugoslavien) blev världskända över natt efter att ha varit med på Maximumrocknroll’s samlingsplatta ‘Welcome to 1984’. Men bandet är huvudsakligen en del av den internationella hardcorepunk-historien tack vara deras legendariska sjua släppt av skivsamlarelitens absoluta favoritbolag Attack Punk Records från Italien. U.B.R. var kaospunkare, eller råpunkare som svenskarna kallar det, men var både anti-fascister och anti-kommunister. Gruppen spelade noisepunk och givetvis dyrkade juggarna Chaos U.K. och Disorder men påminner även om obskyr finsk hardcore som tex Varaus och Rattus eller tyska Vorkriegsphase. För ett par år sedan var det en massa U.B.R. hype, återpress av både sjuan och Hardcore Ljubljana LPn (samtidigt som någon klämde ut en sketen bootleg), och det var I den vågen som den har samlings-CDn kom ut. Otroligt bra samling ar det också! Nu ryktas det att någon från Spanien håller på att släppa en U.B.R. LP med titeln "Sen En Lep Dan Za Umret". Låtarna på skivan verkar vara ungefär samma som på CDn från 2003. Det vill säga de legendariska låtarna från U.B.R.’s Corpus Delicti 7” (1984) och materialet från LPn Hardcore Ljubljana (1985) plus lite extra bonus material. Vad som inte finns på vinylen som fanns på CDn är demo ’83 (men om du sitter på Crust War’s U.B.R. demosjua så är inte det några problem) och en live från ’84. Fast istället får du en fet booklet med text från sångarn samt en massa bilder och sån skit. Fan vad bra alltså.
TG
Useless Eaters - Mr. Oscillations, EP (Mastermind Records)
Mr. Oscillations är mitt första möte med Useless Eaters som släppt ett halvdussin singlar och två LPs, var av den ena är en singelsamling. Vi snackar om en väldigt, väldigt tidstypiskt produkt. Småavig, hemmainspelad trashpunk av en ung herre från Nashville vid namn Seth Sutton. EPn har helt klart sina kvaliteter. Framför allt inledande "Mr Oscillations" med sin elaka gitarrslinga och desperata stämning är klart godkänd men inte så mycket mer. Det där svårdefinierade som gör att man vill lyssna på en skiva gång på gång på gång infinner sig aldrig. Har vanskligt att se mig själv sätta nålen på singeln igen efter de inledande fem gångerna (har som regel att lyssna på en skiva minst fem gånger innan jag recenserar den). Kommer förmodligen ge Useless Eaters en ny chans om jag skulle ramla över nån singel men jag kommer inte springa benen av mig efter dem. Risken finns att jag går miste om något guldkorn men den chansen är jag beredd att ta. Dagarna då jag fick panik om jag inte hade "hört allt" är tack och lov sedan länge räknade.
MG
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar