As Boredom Sets In (Summer edition)
As Boredom Sets In är en ny bekantskap för mig, är inte säker på hur många nummer som getts ut men det finns även en "winter edition" att tillgå. Var något tveksam till en början, tyckte först det kändes om ett slafsigt dussinzine men min inledande skepsis förvandlades snart till glada miner. Man hittar en juvenil charm och ungdomlig entusiasm vilken genomsyrar zinet från början till slut. Ungefär som när man träffar råpeppade ungtuppar på punkspelningar vilka är förskonade från den där klädsamma cynismen som brukar komma krypande förr eller senare. Pluspoäng för en grymt snygg utformning, klippa och klistra kan vem som helst göra men att få till sådan här dominans med sax och limstift kräver fingertoppskänsla. Mellan bladets 36 sidor hittar vi småslarviga men charmiga intervjuer med The Sectret Prostitutes, Video och The Slugz samt ett gäng begeistrade skiv- och zinerecensioner. Det här är långt ifrån det bästa fanzinet jag läst men jag rekommenderar det ändå av hela mitt hjärta. Entusiastiska kids som gör saker på egen hand är vad punk och DIY handlar om.
Kontakt: Eatthelife@yahoo.com
Brain Works Slow
Ett antal av denna omgångens allra trevligaste lässtunder bjuder fransosen Alexandre Simon på. Brain Works Slow (efter en Out With A Bang-låt) är namnet på hans kolumn i blaskan alla älskar att hata, punkrockens egna livstilsmagasin, evighetsmaskinen Maximumrocknroll. Idel nytt material för undertecknad då det var minst tio år sedan jag senast läste ett nr av Mrr och dess virrvarr av pekpinnar, förorättade pk-punks, sprudlande kåserier och juvenila intervjuer. Här finner vi ett halvdussin utvalda krönikor mellan 2010 -12 och det är mumma för ögonen från början till slut. Simon har ett naturligt flyt i sitt språk som de allra flesta, både hobby- och löneslavande skribenter saknar. Hans milda tangentsvada avhandlar frågeställningar som lyckan över att första gången få höra en mytomspunnen platta, vikten av att ständigt ständigt ständigt skriva för att utveckla sitt skriftspråk, vad punkrock egentligen har för kulturell och politisk relevans över 30 år in i matchen mm mm. Behaglig läsning men samtidigt med ett antal lager och nyanser som ofta kräver ett par genomögningar för att smälta till fullo. Ännu mer imponerande blir det då han enligt egen utsago lärt sig engelska genom att titta på Simpsons och läsa amerikanska fanzines. Det hävdas även att Alexandre är den första person utan engelska som modersmål som begåvats med en återkommande krönika i "punkbibeln". Om detta stämmer eller inte vågar jag inte svara på men hans texter förtjänar att nämnas bredvid personliga Mrr-favoriter som Scott Soriano, Mykel Board, Ryan Wells och Rev Norb.
Ratcharge@gmail.com
CRKO #3 & #4
CRKO är ett tyskt "fanzine" och givetvis är det ordning och reda då tredje riket står bakom kulisserna. Glossy färgomslag, "professionell layout" och tusen miljarders intervjuer och recensioner med huvudsakligen garagepunkband trängs mellan dubbelnumrets 90 sidor. Tänk er en blandning av Denimzines stela proffsutgåva och Moshable minus den danska haschhumorn. Själv har jag problem med att kalla detta ett zine över huvud taget då det mer framstår som en musiktidning man hittar på Presstop och liknande butiker. Överlag vilar en ganska tråkig stämning över blaskan och de flesta medverkande grupper och skivbolag är av föga intresse för mig. Lyckligtvis finns det några undantag, tänker främst på intervjuerna med Gary Wrong Group, The Night Birds, Sing Sing Records samt Tyred Eyes där Erik Toresson glänser med sina välartikulerade och intelligenta svar. Det medföljer dessutom två singlar med The Monsters respektive Strange Attractor, så för beskedliga 9 euro är CRKO helt klart en mycket prisvärd produkt men samtidigt väldigt tysk och lillgammal.
Kontakt: Crkozine@gmail.com
Hunden Som Vägrade Dö #4
Fjärde upplagan av Hunden Som Vägrade Dö är en ambitiös historia på hela hundra sidor. Mycket av innehållet är av det självbiografiska slaget men det innehåller även intervjuer med Henrik Söderström/NMFHU, Chicagojazzen, fd Beat Happening medlemmen Bret Lunsford och australienska zinedistron Take Care. Man hittar även en handfull dikter, konsert- och skivrecensioner samt små kåserier och betraktelser där de roande omdömena av parkeringshus i Piteå måste nämnas. Uppskattar en hel del men tycker samtidigt att HSVD är något ojämn, en hårdare redigering av redaktör Juuso hade inte skadat. Layouten är funktionell men samtidigt ganska tråkig med mastiga textmassor mot vit bakgrund med enstaka bilder inklistrade. Framsidan och dess sparsmakade collage är däremot riktigt tjusigt och samspelar på ett förträffligt vis med zinets ton och attityd. Låt nu för guds skull inte mina sparsmakade invändningar hindra er från att införskaffa blaskan. Är ni det minsta intresserade av svensk DIY och underground-kultur är fanzinet och likaså kulturtidskriften HSVD ett givet köp.
Kontakt: brevsolo@gmail.com
Limited Contrition #1
Debutnumret av denna amerikanske blaska som i likhet med många andra fanzines koncentrerar sig på hardcore, även om detta inte är ett renodlat hc-zine. Raw Nerve, Pink Reason, Rank/Xerox, TV Ghost, Merchandise och Salvation svarar på frågor med varierande engagemang och som brukligt serveras vi dessutom ett gäng skiv- och zinerecensioner. Som första nummer betraktat är det helt ok men det finns en del jag stör mig på. För det första borde gänget bakom LC verkligen knåpat ihop nån sorts inledning, nu slängs vi rätt in i intervjuerna utan att bli upplysta om vad som motiverar dem att starta en hemmagjord tidskrift. Har även lite svårt för den akademiska vibben som vilar över de 52 sidorna. Är iofs skönt att slippa den tröttsamma macho-attityd som ofta förpestar hardcore men nu framstår det snarare som krystat och lillgammalt. Misstänker att skribenterna är i övre tonåren och de hanterar inte riktigt den intellektuella aura som de vill förmedla. Förstår inte heller varför de valde att publicera intervjuerna med TV Ghost och Rank/Xerox. Tråkiga och oengagerade frågor med tråkiga och oengagerade svar som följd blir ingen glad av. På plussidan finner jag intervjuerna med Pink Reason och Raw Nerve riktigt bra men det beror mycket på de intelligenta och genomtänkta svaren. Uppskattar även den konsekvent minimalistiska lay-outen med svart text mot vit bakgrund. Trots min kritik tycker jag ändå ni ska kolla upp Limited Contrition, snubbarna har helt klart hjärtat på rätt ställe och även om det kanske inte räcker ända fram fick jag mig med mig några fina ögonblick.
Kontakt: Danielberti22@gmail.com
Kängzine av klassiskt svenskt 90-talssnitt. Det här är nummer tre i raden och första numret på hela fem år. Sedvanligt upplägg där Anger Burning, Discharge och Kvoteringen intervjuas samt lite skiv-, konsert- och filmrecensioner. Dessvärre är det helt jävla värdelöst, känns trist att behöva totalsåga ett fanzine men detta är en skitmacka av rang. Blaskor av det här slaget brukade det gå tretton på dussinet av förr i tiden och det är verkligen ingenting jag saknar. Tråkiga, oengagerade och fantasilösa frågor, allmänt trist och inkompetent språk samt en för jävla ful klipp och klistra layout som bara är rörig och tråkig. Det här med punk och DIY och att vem som helst möjligtvis kan göra saker och ting är ju en fantastisk idé. Det betyder emellertid inte att vem som helst bör göra det, vilket Mania For Nerds är ett strålande exempel på.
Kontakt: hittar ingen kontaktadress å lika bra är väl det.
Sex Before Suicide #3
Grisigt sex och trubbigt våld genomsyrar detta franska blad. En stundtals något irriterande "JVVF-vibb" till trots är det här jäkligt bra. SBC gör nedslag i en värld jag egentligen aldrig rört mig i och öppnar dörrar till några av undergroundkulturens mer bisarra utövare som japanske konstnären Toshio Saeki, radikale gayporr-regissören Bruce La Bruce, perfomancekonstnären Ron Athey samt den legendariska wannabe seriemördaren och zinemakaren Full Force Frank. Det går att dra paralleller med både Murder Can Be Fun och tidningsutgåvan av Flashback men lyckligtvis har fransoserna en rejäl dos humor och självironi som räddar kalaset från att kännas konstlat och glåmigt subversivt. Som "vanligt" är det cut and paste layout som gäller men SBC har en jäkligt snygg och välgjord sådan. Man hittar även en artikel om bluesmannen T-Model Ford, ett gäng skiv- och b-filmrecensioner, serier, snack med Brad Jones som ligger bakom den underhållande filmsajten thecinemasnob.com samt de mytomspunna gamla nakenbilderna på Gaye Advert. 44 fullmatade sidor som förmodligen kommer stöta bort en del känsliga individer men personligen tycker jag inte att all kultur jag exponeras för nödvändigtvis måste vara trevlig och inbjudande.
Kontakt: Raphsbs@gmail.com
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar